Konservativ revansch

Om konservatismens kamp mot jämlikhet och demokrati

Frihetlig elitism

Folk som klarar sig utan frihet. Källa: Wikimedia Commons
Folk som egentligen klarar sig utan frihet? Källa: Wikimedia Commons

Den österrikiske ekonomen Friedrich Hayek (född von Hayek) var en mönsterliberal som stod upp för individens frihet mot kollektivets förtryck. Det är så författaren och debattören Johan Norberg beskriver honom när han uppmärksammar Timbros nyutgåva av Hayeks Frihetens grundvalar på Svenska Dagbladets ledarsida. Konservativ elitist hade varit en mer rättvisande beskrivning av sagda ekonom.

Hayek argumenterar förvisso för att friheten bör omfatta alla människor, alldeles oavsett vilken position de åtnjuter i samhället. Något som Norberg lyfter fram i sin kolumn:

Det viktigaste med Hayeks argument är att vi inte kan låta människor vara fria bara i de fall vi vet att det kommer att ge goda resultat. Det är just för att få fram oförutsebara lösningar som vi behöver mångfald, vi behöver ge utrymme för tillfälligheter.

Men frihet har inte något egenvärde i Hayeks tankevärld. I just Frihetens grundvalar förklarar han att om det hade funnits allvetande människor – personer som på förhand hade kunnat avgöra vilka individer som skulle komma att lämna ett positivt bidrag till samhällsutvecklingen – hade det inte funnits några starka skäl för individuell frihet. För Hayek är syftet med frihet att ge de exceptionella, de stora personligheterna, möjlighet att driva utvecklingen framåt. Friheten är instrumentell, inte essentiell.

Friedrich Hayek uttrycker samtidigt ett genuint förakt för det stora folkflertalet. Den arbetande massan har en begränsad mental horisont och saknar därför förmågan att nyttja friheten till något vettigt. Syftet med deras liv är att lyda sina överordnade. I själva verket är det genom underordning som de kommer till sin rätt.

Kort sagt är Hayeks förmenta liberalism och principfasta försvar för individuell frihet en sanning med modifikation. Snarare förespråkar han en konservativ elitism som tar avstamp i en vurm för privat egendom och fria marknader.

Varför då allt detta sagoberättande om liberalism och frihet? Varför presenterar Johan Norberg inte honom som en tankeväckande konservativ förespråkare för elitstyre? Måhända av samma skäl som Fredrik Reinfeldt inte öppet ville deklarera sin ambition att skapa fler lågavlönade arbetstillfällen: ”Because it doesn’t sound very nice”.

 

Share

Om ungdomssynder

Edmund Burke | A Philosophical Inquiry
Edmund Burke A Philosophical Inquiry från 1757.

Den 21 april 1757 publicerades A Philosophical Enquiry into the Origin of our Ideas of the Sublime and Beautiful. Edmund Burke var då 28 år gammal. Sedermera skulle han blir en förgrundsfigur inom konservatismen, inte minst tack vare sin kritik av den franska revolutionen. 1993 publicerades Det sovande folket. Fredrik Reinfeldt var då 28 år gammal. Sedermera skulle han bli partiledare för Moderaterna och Sveriges statsminister.

Mig veterligen har aldrig någon recensent eller debattör förminskat Burkes A Philosophical Enquiry genom att referera till hans fördjupning kring smak och estetik som en ungdomssynd. Däremot är det legio i svensk offentlighet att avfärda Reinfeldts skrift med hänvisning till påstått ungdomligt oförstånd. Innehållsmässigt är de två skrifterna varandras motsatser. Den första är en filosofisk undersökning, den senare en politisk pamflett. Men frågan är inte vem av de två som är den mest välformulerade skriftställaren – där vinner onekligen Burke – utan huruvida det är rimligt att betrakta en 28 år gammal politiker som en ungdom, dessutom en oförståndig sådan. Innebär det fortsättningsvis att vi helt sonika bör bortse från alla åsikter som yngre politiker framför? Var går åldersgränsen vid vilken vi bör ta framförda politiska idéer på allvar? 29 års ålder? 30? 40?

◊ Inlägget har tidigare publicerats på Kung Gråkappa Förlags hemsida.

Share