Dagens Industri rapporterar om täta kontakter mellan näringsliv och Sverigedemokrater. Spindeln i nätet är den till Moderaterna knutna PR-byrån Kreab med Sverigechefen Markus Uvell (tidigare chef på Timbro) i spetsen. Den traditionella högern knyter allt tätare band till den främlingsfientliga och populistiska högern.

Efter SD:s framgång i valet 2014 argumenterade PM Nilsson för en mer försonlig hållning gentemot partiet. På DI:s ledarsida uppmanade han näringslivet att ta SD under sina vingars beskydd och lära dem ansvarsfull ekonomisk politik. Han har blivit bönhörd.

Företagens intresseorganisationer har inte bara haft täta kontakter med partiet utan också påverkat deras politik i en mer näringslivsvänlig riktning.

Är då utvecklingen förvånande? Klyftan mellan SD och borgerligheten har i praktiken aldrig varit avgrundsdjup. Trots Fredrik Reinfeldts utspel om att ”öppna era hjärtan” har partiföreträdare och väljare inom den konservativa högern sedan länge varit avgjort mer kritiska till invandring och mångkultur än övriga partier.

I valet 2014 kom var tredje SD väljare från Moderaterna. Nationalekonomen och högerdebattören Tino Sanandaji påtalade att M sannolikt förlorade väljare till just SD på grund av den generösa invandringspolitiken. Valstugereportaget från 2002 avslöjade också rasism och främlingsfientlighet inom M.

I detta ljus var borgerlighetens närmande till SD mest en tidsfråga. Inte heller kommer det som en överraskning att det är just Svenskt Näringsliv — som ända sedan demokratins genombrott i Sverige har varit den tydligaste och mest effektiva opinionsbildaren för högerpolitik — som sträcker ut handen till populisterna. Marknadens kontrarevolutionärer finner meningsfränder hos kulturens kontrarevolutionärer.

Tack vare de ymniga kontakterna har näringslivets intresseorganisationer fått SD att anamma flera av deras förslag. Den viktigaste skalpen är att partiet numera är för ”vinster i välfärden”. I klartext betyder det: För vinstuttag ur privat driven välfärd. Även i fråga om fritt vårdval, löneavgifter och fastighetsskatt för industrilokaler har lobbyverksamheten gett avkastning. SD:s högerprofil har blivit ännu tydligare.

I sammanhanget är det värt att uppmärksamma hur Kreab:s Markus Uvell — som Dagens Industri pekar ut som central i näringslivets SD-kampanj — tidigare i år diskuterade partiets framgångar i väljaropinionen med Aftonbladets ledarskribent Anders Lindberg och Linus Bylund (SD). Under samtalet beskrev Uvell partiet som svårplacerat på högervänster-skalan. I stället handlade deras politik om kultur- och värdefrågor. Bylund förtydligade samma mantra: ”Vi är inte ett traditionellt höger- eller vänsterparti”.

Däremot nämnde varken Uvell eller Bylund partiets konkreta ställningstaganden vad gäller skattesänkningar och arbetsrätt med mera. Omsvängningen i frågan om vinstdrivna företag i offentligt finansierad verksamhet passar in i ett mönster. Men att uppmärksamma det hade förstört bilden av SD som ett ”mittenparti”.

Varken ur ett ideologiskt eller historiskt perspektiv är utvecklingen särskilt märkvärdig. Som högerpopulister har SD fler gemensamma nämnare med övrig höger än med vänstern. Partiets främsta fiender är jämlikhet, feminism och facklig aktivism. All form av politisk kamp som skapar ”splittring” i den förment naturliga nationella gemenskapen är anatema för SD.

Samma idé om en naturlig hierarkisk ordning — klassamhälle — genomsyrar även den etablerade konservativa rörelsen. SD sticker dock ut från traditionell borgerlighet med sin monomana kulturkamp och fixering vid etnicitet. Där finns för övrigt den enda legitima konfliktdimensionen i deras värld.

Näringslivet har således varit framgångsrika i sin ”fostran” av högerpopulisterna. I den centrala konfliktdimensionen mellan arbete och kapital har SD entydigt ställt sig på kapitalets sida. Precis som högerpopulister historiskt sett plägar göra när de vinner mark och får möjlighet till inflytande.

Kulturkamp och rasism behåller de däremot. Men dessa ställningstaganden hotar inte nödvändigtvis näringslivets eller den traditionella högerns intressen.

Share