Blåser det till strid mellan konservatism och nyliberalism?
Blåser det till strid mellan konservatism och ”nyliberalism”?

På SVT Debatt varnar Bengt Olof Dike för Timbros ”nyliberalism” som han anser är skadlig för borgerligheten. Tankesmedjans medarbetare Andreas Johansson Heinö avfärdar dock raskt hans inlägg som hemmahörande i idédebattens ”gärdsgårdsserier” (se tweet här intill). Eftersom Bengt Olof Dike är Moderat och tidigare politisk redaktör för Norrköpings Tidningar vädrar dock den S-märkte statsvetaren Ulf Bjereld att en uppfriskande konflikt mellan konservatism och ”(ny)liberalism” är under uppsegling. Timbro bildar enligt egen utsago opinion för ”marknadsekonomi, fri företagsamhet, individuell frihet och ett öppet samhälle”, vilket onekligen låter liberalt. Här verkar det finnas en konflikt mellan just konservatism och liberalism.

Bakgrunden till Bengt Olof Dikes debattinlägg är en artikel i Dagens Industri där Timbros tillträdande vd, Karin Svanborg-Sjövall, blåser till strid mot den nya S+MP-regeringen. Vad som framför allt får henne att sätta på sig rustningen och fälla ner visiret är regeringens uppgörelse med Vänsterpartiet om kraftigt begränsade möjligheter för näringslivet att plocka ut vinster ur välfärden.

Nu måste både näringslivet och borgerligheten vakna. Det är på riktigt nu. Många tycker att det bara handlar om en utredning, men direktiven är skarpa och intentionerna otroligt tydliga. Skolor och vårdcentraler står på spel.

Ett kort förtydligande: Det som står på spel är just kapitalets möjlighet att nyttja den sinekur som tidigare regeringar — både S-styrda och Alliansen — inrättat åt näringslivet mitt i välfärdsstatens centrum. Men Svanborg-Sjövall har mer storslagna visioner än att rädda riskfri avkastning åt Svenskt Näringsliv och iscensätta förutsägbara attacker mot vänstern. Hon ser ett behov av att driva svensk borgerlighet längre åt höger. Timbro måste därför göra klart för Allianspartierna ”vilka värden man inte kan kompromissa om”. Detta innebär i klartext att borgerligheten bör fortsätta kampen för minskad välfärdsstat och mer privat finansiering.

När Dagens Industris reporter frågar henne om inte Timbros idéer är väl extrema, svarar hon:

Vår roll är att vara en högerflank. Jag tror att vi om något behöver radikaliseras.

Detta är Timbros själ och hjärta, att stå till höger om den etablerade högern och locka med radikala lösningar som gynnar näringslivets intressen. Bjereld benämner deras ideologi ”(ny)liberal” och Dike beskriver dem som ”extrem- eller nyliberaler”. Men det är inte helt okomplicerat att klistra etiketten liberal på Timbro — oavsett om det är med förledet ”ny” eller inte — eftersom de i första hand bedriver opinion för att främja näringslivets intressen i samhället, om än med hänvisning till i grunden liberala principer. (Konservatismens fader, Edmund Burke, var också en anhängare av liberala principer).

Fler marknadslösningar och friare kapitalism är Timbros agenda. De driver konsekvent en linje som gynnar företagens ägare på de anställdas bekostnad och stärker privata maktregimer på politikens bekostnad. Men att främja de rika och underminera demokratins egalitära grundvalar är faktiskt ambitioner som Timbro delar med samhällets konservativa krafter. Målsättningen för dem båda är att i största möjliga utsträckning återföra makt och privilegier till de dugliga, entreprenörerna, välståndsskaparna, de ansvarsfulla, de som förmår höja sig över massornas låga instinkter och blicka ut över en värld redo för deras ledarskap.

Men själva tanken på att de bästa skulle behöva anpassa sig, eller ens röra sig på samma nivå, som befolkningen i övrigt är inte särskilt angenäm. Som den konservativa ideologen Hans L Zetterberg formulerar saken: ”Hierarki är kärnan i konservatismens samhällsordning”. Toppen på samhällspyramiden befolkas emellertid inte längre av aristokrati eller ämbetsmannaadel, utan av näringslivets ledarskikt. Det är numera de som måste upphäva de eftergifter som demokratins genombrott och välfärdsstatens framväxt har avtvingat samhällets eliter och återställa ordningen. I första ledet står Timbro med blanka vapen.

Utspelet från tankesmedjans tillträdande vd Karin Svanborg-Sjövall i Dagens Industri och Bengt Olof Dikes debattinlägg är därför inte så mycket en konflikt mellan (ny)liberalism och konservatism som en storm i ett reaktionärt vattenglas.

 


Läs mer:

Här svarar Karin Svanborg-Sjövall på Bengt Olof Dikes inlägg

Share